Kotledsinflammation - Förebygga och rehabilitera

K

otledsinflammation är idag en vanlig diagnos på våra ridhästar. Det drabbar alla raser och alla discipliner. Prognosen efter en kotledsinflammation är god så länge inte skador på ledbrosk eller annan vävnad har uppstått. Orsaken till kotledsinflammation är överbelastning, som i sin tur kan bero på felaktig träning, inkorrekt skoning, övervikt, dåligt underlag m.m. Det finns alltså mycket som man som hästägare kan göra både för att förebygga uppkomsten av kotledsinflammationer, samt i rehabiliterande syfte efter uppkommen skada. Med den här artikeln vill vi utbilda hästägaren om vad diagnosen innebär, samt ta upp olika begrepp runt kotleder, inflammationer, hältutredning, behandlingar och rehabilitering.

Anatomin

En led är en sammankoppling mellan två eller fler skelettdelar. I dessa kan rörelser utföras i bestämda rörelseplan som avgörs av skelettets, ligamentens och ledkapseln utformning, samt de muskler som påverkar leden. Det finns flera typer av leder. Exempel är kulled, glidled, stramled, äggled och gångjärnsled. Vi kommer att fokusera på gångjärnsleder eller ginglymus, som de också kallas, eftersom kotleden är en sådan led. I en gångjärnsled finns endast rörelser i ett rörelseplan, nämligen frontalplanet, som tillåter böjning och sträckning eller flexion/extension av leden. I princip kan man säga att de flesta leder på hästen är gångjärnsleder eftersom även de kulleder som finns, t.ex. höftleden, är så begränsade i sin rörlighet av starka ligament och muskler att de i praktiken fungerar nästan som gångjärnsleder. Kotleden består av två viktbärande ben, metacarpale III (skenbenet) och phalanx proximalis (kotbenet) i frambenen. På människa motsvarar det de ben som finns i handen som ledar mot långfingret, samt det ben i långfingret som är närmast handflatan. På människa är dessa ben alltså inte viktbärande, om vi inte får för oss att gå på händerna förstås. Medan de på hästen utgör en mycket viktig, viktbärande struktur, eftersom hästen normalt sätt är lite i framvikt. I bakbenen kallas skenbenet för metatarsale III medan kotbenet heter samma som i fram, phalanx proximalis. Det är betydlig vanligare med kotledsinflammationer i frambenen än i bakbenen. I bakbenen är problem som spatt, patellaupphakning, osteochondros och knäledsinflammation vanligare.

På ledytorna finns ledbrosk (hyalintbrosk). Detta är mycket halt och utgör en bra glidyta mellan skelettändarna. Ledbrosket har inga smärtreceptorer och klarar belastning bra. Blir ledbrosket skadat kommer ben att gnidas mot ben med hög smärta som följd. Ledbrosket har ingen egen kärlförsörjning utan får sin näring från ledvätskan, eller synovian, som produceras av ett membran som finns på insidan av ledkapseln. Ledkapseln täcker in hela leden. När leden belastas pressas gammal ledvätska ut ur brosket och när den avlastas sugs ny vätska in. Kontinuerlig rörelse är därför väldigt viktigt för ledens välmående. Annars kan leden bli för torr och skador uppstår på ledbrosket. Hästar som står mycket stilla på box, för att sedan tas ut och ridas en timme om dagen ligger i riskzonen för denna typ av skador. Likaså äldre hästar, som mår bra av att vara ute och bör aktiveras lite granna varje dag. Även hästar som står på boxvila en längre period kan vara i riskzonen. Därför är det sällan som man rekommenderar boxvila till hästarna idag. De flesta skador mår bättre av rörelse i måttliga doser. Undantag kan vara t.ex. frakturer och efter vissa operationer, samt sår som riskerar att infekteras i leriga hagar. Efter en periods boxvila är det viktigt att sätta igång hästen långsamt så inte leden överbelastas och ledbrosket får en chans att byggas upp igen. Eftersom det är en struktur utan blodkärl tar det längre tid att bygga upp ett starkt ledbrosk än vad det tar att t.ex. bygga upp styrkan i muskulaturen igen. På grund av den höga belastning som kotorna utsätts för, har de också en komplicerad ligamentapparat som stödjer och begränsar rörelserna. Dessutom stadgas kotleden på plantar/palmarsidan (baksidan) av m. interossea, eller gaffelbandet, som är en helt senomvandlad muskel. Det innebär att den består enbart av senfibrer och inte har några egentliga muskelfibrer kvar. Gaffelbandet blir därför mycket töjbart, men samtidigt hållfast. Det saknar kontraktila delar och kan inte dra ihop sig viljestyrt. Den uttöjning och kontraktion som sker vid isättning av ett ben är enbart mekanisk. Gaffelbandet urspringer från de proximala delarna på metacarpal/metatarsal benen, har fästen på sesambenen vid kotledens baksida för att sedan löpa fram dorsalt på benet och fästa på hovbenets övre spets. Utmärkande för kotleden är även den styrlist som sträcker sig plantart/palmart till dorsalt. En liknande styrlist finns även vid kronleden och hovleden, men den är mest utmärkande i kotleden. Strylisten styr kotans sträckning och böjning samt förhindrar rörelser i andra rörelseplan som rotations- och rörelser i sidled.

Vad är en inflammation?

En inflammation är kroppens egen reaktion vid en skada eller överbelastning av något slag. Det skall inte förväxlas med en infektion, som är ett angrepp av utomkroppsliga mikroorganismer såsom t.ex. virus, bakterier eller svamp (även om en infektion ofta kan starta upp en inflammation). Det finns akut inflammation och kronisk inflammation. Om den akuta inflammationen inte behandlas kan den bli kronisk. En inflammation kan uppstå i de flesta vävnader i kroppen, inte bara i leder. Vanligtvis säger man att inflammationer självläker bra, men detta gäller sällan ledinflammationer på häst. Här har man sätt att en inflammation som inte behandlas ofta finns kvar även efter lång tids vila. Misstänker man att hästen har en ledinflammation är det alltså bäst att åka till klinik så snart som möjligt för att få en korrekt diagnos. Om en inflammation hinner bli kronisk är den svårare att behandla och risken för att skador på t.ex. ledbrosk uppstår är större. När ett område blir inflammerat frisätts histamin som ökar genomsläppligheten i blodkärlen och cirkulationen ökar. Detta skapar ett tryck i leden som i sin tur skapar smärta.

Det finns fem karakteristiska tecken på en inflammation:

1. Hudrodnad
2. Värme
3. Svullnad
4. Smärta
5. Nedsatt funktion

Tecken på hälta

Det är viktigt att man dagligen visiterar hästens ben för att känna efter dessa fem tecken. Svullnad i benen, det som på häst kallas för gallor, kan vara ofarliga om de är kalla. Finns där en värmeökning är det ett tecken på inflammation. Om svullnaden inte ger med sig bör man åka till veterinär. Många tänker på hälta som när hästen tydligt linkar fram på tre ben, men tyvärr är det sällan som tecknen på kotledsinflammation är så tydliga. Ofta är det små saker som att hästen känns stel och ovillig att rida, ofta blir de surare att hantera och kan börja bita eller sparka efter sin ryttare. Det kan vara att de plötsligt vägrar på hinder eller får en mer markbunden gång. Det är viktigt att man som hästägare känner sin häst och tar den på allvar om den börjar förändras i humör eller ridbarhet. Hästar är i grunden samarbetsvilliga djur som inte jäklas med oss utan orsak. När vi tar emot ”problemhästar” eller hästar för tillridning är vi alltid noga med att de genomgår en veterinärbesiktning först. Många så kallade problemhästar är helt enkelt sura och protesterar för att de har ont!

Hältutredning

Hos veterinären undersöks hästen för att lokalisera hältan och fastställa orsak samt ge behandling. Är en hälta unilateral, dvs. enbart på ena sidan syns den oftast tydligare på volt. Man gör då ett longerprov för att se om en hälta kan upptäckas. En hälta som är bilateral, dvs. på båda benen kan vara i det närmaste omöjlig att se, även för en veterinär. Då krävs en ordentlig hältutredning för att lokalisera hältan och fastställa diagnos och behandling. Ofta tittar man på hästen både på rakt och böjt spår. Ibland får de även springa på rullband. I Sverige gör vi böjprov för att lokalisera smärta. Det innebär att man komprimerar leden genom att böja ihop den maximalt under en minut. Därefter får hästen springa rakt fram och veterinären bedömer hältan från 0,5 till 5 grader. Efter detta bedövas den led som man misstänker hälta i och böjprovet upprepas. Om hästen nu är ohalt (man brukar säga att ”hältan är släkt”) så innebär det att man hittat rätt, men hältutredningen är inte över för det. Det är minst lika viktigt att ta reda på varför en led har blivit inflammerad. Här börjar man vanligtvis med att röntga leden för att utesluta orsaker som osteochondros (så kallade ”lösa benbitar”, som dessutom är rätt ovanliga som orsak till just kotledsinflammationer). Frakturer, chipfrakturer eller fissurer, som ju kan uppstå t.ex. efter ett islag i hinder eller snubbling på ojämnt underlag där styrlisten kan ”bryta loss” ett stycke av skenbenet. Vid den här typen av skador är hästen oftast ordentligt halt initialt, men jag har även varit med om fall där hästar varit ohalta. Till exempel ett 9-årigt halvblod som visade sig ha en chipfraktur i vänster framkota trots att ingen initial hälta kunde ses, vare sig av ägare eller veterinär. Hästen var på klinik för att kolla upp en liten galla på motsatt sidas bakben, men på böjprov visade han kraftig hälta på båda frambenen. Bakbenet var utan reaktion. Hästen opererades och idag är den helt igångsatt som dressyrhäst i lätt klass. I detta fallet använde man röntgen för att upptäcka felet. Det är den vanligaste bilddiagnostiken idag för att undersöka skelett. Nackdelen är att man inte kan se brosket med röntgen. Ett annat sätt att kontrollera skadan i en led är att göra ett artroskopi, eller på svenska en ”titthålsoperation”. Då gör man ett litet snitt där man för in ett tunt stålrör med en kamera i änden. Man kan då se skador på brosket eller stödjevävnaden runtomkring på en tv-skärm. Här kan man även gå in och plocka bort eventuella oönskade moment i leden. Vanligtvis görs inte artroskopi annat än vid upprepade kotledsinflammationer där man har svårt att hitta orsaken.

Orsaker till inflammation i kotleden

Som beskrivits ovan används olika diagnostiska metoder för att utesluta vissa sjukdomsbilder. Om inte skador på ledbrosk eller annan vävnad har uppstått är prognosen för tillfrisknade god. Trots detta är det vanligt med återkommande kotledsinflammationer. Hältor där hästen svarar bra på behandlingen, men sedan blir halt igen efter en viss tids ridning. Nu är det viktigt att man tittar på helheten. En häst som är felaktigt skodd kommer t.ex. att bli halt igen så länge som man inte rättar till felet. Precis som vi får ont i fötter och rygg av att gå i fel skor. Hästen skall ha en obruten linje från kotan och ned i hoven i viloläge samt inte vara alltför inåt- eller utåttåad. Tån skall varken vara för kort eller för lång, och trakten inte för hög eller låg. Om du som hästägare ser till att din häst är korrekt skodd eller verkad, samt skos om och verkas regelbundet har du gjort både dig själv och din häst en tjänst. Tänk bara på att man inte heller bör påverka den naturliga brytningen i leden alltför mycket. En onaturlig vinkel kan skapa slitage och skador på lång sikt, även om den är ”korrekt” enligt skolboken. Valet av hovslagare är mycket viktigt. Var kräsen och ställ krav, men lita också på hovslagarens expertis. Det är han som är expert på hovar – inte du.

En annan orsak kan vara dåligt anpassad utrustning och i synnerhet en felanpassad sadel. För att hästen skall kunna bära upp sin ryttare måste den arbeta genom ryggen. En felanpassad sadel, som hindrar hästens rygg och skapar spänning och smärta, kan i förlängningen också ge överbelastning på framdelen och kotledsinflammation som följd. Den allra vanligaste orsaken bland ridhästar är dock enligt min mening överansträngning på grund av felaktig ridning/träning. Det finns nya studier som visar att det är omöjligt att sätta sig på en häst utan att förändra dess gång. Steglängden blir kortare, speciellt i skritt på kort tygel, men det gäller egentligen alla gångarter oavsett om hästen går i hög eller låg form. Ännu har man inte kunnat fastställa hur detta påverkar hästen på lång sikt, men det är viktigt att ha förståelse för hur mycket vi påverkar hästen – bara genom att sitta upp på den! Därför är det oerhört angeläget att ryttare utbildas till att bli följsamma och lätta att bära för hästen. Först då kan de börja inverka och hjälpa hästen att bli stark, smidig och hållbar. Många ryttare är idag ”första generationens hästmänniskor”. Inget fel med det. Men, det ställer stora krav på dig som hästägare! Många saker som var självklara förr i tiden, måste vi idag läsa oss till. Som hästägare behöver man kunna tillräckligt om foder, utrustning, beteende, ridning, sjukdomar och skoning m.m. för att kunna avgöra när något är fel och vem som skall tillkallas för att rätta till det. Vi som jobbar med hästar måste dessutom kunna ta vårt ansvar och säga till när vi misstänker att något är fel. Rädslan för att förlora kunder får inte gå före hästens väl och ve.

Behandling

Vanligtvis behandlar man kotledsinflammationer med antiinflammatoriska substanser som sprutas direkt i leden. Det kan vara t.ex. cortison eller hylartin (syntetisk tuppkam). Nackdelen med att spruta direkt i leden är att det finns en liten infektionsrisk. Alla synovialstrukturer, dit en led räknas, är mycket infektionskänsliga. Hygienen är därför av högsta vikt vid sprutning av leder. Om en led blir infekterad är prognosen dålig. Idag är det ovanligt att hästar får infektioner i leder i samband med sprutning. En annan nackdel är att preparat som cortison, som är antiinflammatoriskt, samtidigt har en uttunnande effekt på vävnader i kroppen och redan vid en tredje behandling inom förloppet av ett halvår kan man se degenerativa förändringar på t.ex. ledbrosk och ledkapsel. När veterinären sticker i leden passar de oftast på att känna på kvalitén på ledvätskan. Synovia skall ha en klar färg och kännas halt och lite segt. Om synovian är gulaktig och ”vattnig” är det ett tecken på sjukdom. I vissa fall kan man även ge oral medicinering som t.ex. Metacam, Fenylbutazon eller Finadyne. Nackdelen med dessa är att de kan ge biverkningar framförallt på mag- och tarmsystem med matvägran och magsår som värsta följd. Speciellt föl och hästar av ponnyraser har visat sig vara känsliga. Dessutom påverkar preparatet hela kroppen och man kanske inte får effekt på det område som man hoppats på.

På senare år har man även börjat titta mer och mer på alternativa behandlingsmetoder. Bland annat har studier gjorts på behandling med koldioxidlaser. På SLU har forskning bedrivits av veterinär och sjukgymnast Anna Bergh, och på Mälarkliniken har veterinär Arne Lindholm undersökt behandlingsresultat med just koldioxidlaser. I Anna Berghs studie kunde man se att laserbehandlingen inte gav den effekt man hade velat, och jämfört med placebogruppen fick man ett sämre resultat än på de hästar som inte fått någon behandling alls. Man kunde också se att den värmeökning som lasern gav endast trängde igenom det yttersta hudlagret, och inte kunde nå leden. Ingen hade blivit gladare om det hade fungerat än jag, säger Anna Bergh. Men jag kan ju inte hitta på resultat som inte finns. På Mälarkliniken är man av en annan uppfattning. Vi har 80 % bra resultat på kotledsinflammationer med laser. 70 % med medicinsk behandling i leden (sprutat). Bra resultat är alltså helt bra, inte bara bättre. Det finns alltså ingen signifikant skillnad mellan de två behandlingarna, säger Arne Lindholm. Åsikterna går alltså isär och det är idag svårt att säga om behandling med laser är rätt medicin eller inte vid kotledsinflammationer. En sak är dock säker, och det är att vi under de kommande åren kommer se stora förändringar i hur man undersöker och behandlar hältor. Efter behandling rekommenderas vanligtvis vila i kombination med skrittpromenader. Vanligtvis kan hästen gå som vanligt i hage, men det beror lite på hältans grad samt hur hagen och flocken ser ut. Hästen skall helst gå på plana underlag och undvika överansträngning och vilda lekar med hagkompisarna. Ofta rekommenderas skritt vid hand på raka spår och plant underlag ca 20-60 minuter om dagen med återbesök om ca 14 dagar. Vid återbesöket upprepas böjprovet för att kontrollera om hälta uppstår. Många hästar blir ohalta från en kotledsinflammation till första återbesöket. Om hälta fortfarande kan ses, görs en ny behandling och nytt återbesök bokas. Om hästen är ohalt kan den börja skrittas uppsuttet på raka spår och vartefter travas igång på raka spår. Observera att detta endast är allmänna rekommendationer. Det är mycket viktigt att följa de råd som din veterinär har gett för just din häst!

Rehabilitering

När hästen är ohalt börjar den riktiga rehabiliteringen. Rehabilitering betyder återanpassning. Det är inte alltid hästen kan eller bör återanpassas till det tidigare arbetet. Om skadan berodde på överbelastning och för hård träning säger det sig självt att träningen måste anpassas och ändras. I andra fall kan inflammationen ha gett bestående skador på ledbrosket som också begränsar hästen användningsområde. Att lägga upp en plan för hur träningen gradvis skall stegras och följa denna plan i en träningsdagbok hjälper dig att hålla reda på hästens framsteg. I träningsdagboken skriver du även ned hur hästen känns att rida, samt hur benen känns innan ridningen. En häst som har ont kommer att vilja avlasta det inflammerade området. Ofta sitter smärtan medialt, d.v.s. på insidan av benet. Många gånger bildas ett så kallat överben vid det inre griffelbenet. Om hästen haft ont en längre tid kan det ses på hovens form eftersom den belastas ojämnt. En häst som är halt på höger fram kommer att försöka lägga mer vikt på sitt vänstra framben. Som ryttare känns det som om hästen vill flyta iväg till vänster. Den blir tyngre och stummare på vänster sidan och svårare att böja och ibland även att svänga. Detta skall inte förväxlas med den medfödda snedhet som alla hästar och människor har mer eller mindre. Avlastningen kan vara ett måste i det första stadiet för att lätta bördan för det onda benet och låta det vila. Då är det bättre att leda hästen och låta bli ridning. Men även efter att smärtan försvunnit kan snedheten sitta kvar. Hästen har vant sig vid ett rörelsemönster och kroppen har anpassat sig efter det. Musklerna på den skadade sidan har blivit svagare och stelare. På motsatt sida kan de vara ömma och spända efter hårdare anspänning än normalt. Här kan massage, stretching och andra typer av muskelbehandlingar vara till nytta för hästen. Försäkringsbolaget IF har nyligen ingått ett samarbete med Nordiska HästMassörers Förbund (NHMF) där hästägaren kan få ut ersättning för rehabiliterande åtgärder som massage. Något som gynnar både hästen och ägarens plånbok. Efter en längre period med veterinärbesök och medicinering är det många hästägare som helt enkelt inte har råd med hästmassage. Trots att de känner att det skulle behövas.

I den första rehabiliteringen skall hästen ridas på raka spår. Anledningen till att man undviker volter och gropiga underlag är p.g.a. styrlisten i kotleden som jag beskrivit tidigare. Kotleden är som ni minns en gångjärnsled, vilket gör att den är gjord för böjning och sträckning. Det kan vara bra att minnas även efter att hästen blivit helt frisk. För mycket nötande på volter kan vara en anledning till att kotorna blir överansträngda i första taget. Och glöm inte att även på raka spår kan ryttaren göra mycket för att rakrikta och stärka sin häst. Tempoväxlingar, halter, lätt ställning i nacken åt bägge hållen, övergångar, svaga sidvärtsförflyttningar m.m.

Träna för att undvika hältor

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i en enda artikel sammanfatta vad som egentligen är bra ridning, och hur man skall rida för att hålla hästen frisk. Dels eftersom det är ett mycket stort och komplicerat ämne som i grund och botten bygger mestadels på känsla. Och dels eftersom det finns så lite forskning i ämnet att det är svårt att fastställa några egentliga ”sanningar”. Det mesta av det som vi tar för sanningar idag bygger på gammal kunskap som har förts vidare genom generationer av hästmänniskor. Mycket av den utveckling som skett inom ridningen har skett inom militären, vilket gör att vissa ”sanningar” som var lämpliga i de sammanhangen, kan ha mindre praktisk betydelse för den moderna fritidsryttaren och hästen. En mix av gammal kunskap och modern forskning kan dock ge oss vissa hållpunkter. Något som man pratar mycket om är att få hästen att jobba med bakbenen och på det sättet flytta vikt ifrån frambenen till bakbenen. I studier har man tittat på denna påstådda viktförflyttning i samband med att hästen fick gå i olika former. Man lät ryttarna rida hästen på fri tygel, i lång-och-låg form, i överflexion (eller rollkur som det tidigare har kallats), på tygeln med nacken som högsta punkt, ”på tygeln” men med nosen bakom lodplan samt i en stjärnkikare eller hjorthalsform. Man hade trott att man skulle se ett tydligt samband mellan formen på hästen och viktförflyttning från frambenen till bakbenen, men någon sådan trend kunde inte ses. Inte ens på hästar i piaff. Den ända form som gav en tydlig viktförflyttning bakåt var hjorthalsformen. Det som dock skedde här var att haserna blev överbelastade och understödsfasen minskade i bak. I slutändan ledde det till en högre belastning på framkotorna trots en viktförflyttning bakåt. Dessa resultat sätter mycket av det som vi tagit för sanningar ur spel. I skrivandets stund försöker man utreda vad det egentligen är som händer med en häst som känns ”samlad” och en häst som inte är det. En teori som utreds är att det har med fotförflyttningen att göra. Detta utreds bland annat med hjälp av höghastighetskameror, eftersom det är omöjligt att se med blotta ögat. En grundregel när det gäller hållbarhetsträning är att träningen skall ske på lågintensiv nivå under en längre period. Man bör tänka på att variera sin träning så mycket som möjligt och lägga in konditionsträning, styrketräning, dressyrträning, tömkörning, gymnastikhoppning och cavaletti m.m. Man bör dessutom variera de underlag som man rider på. Tänk på att hästen är gjord för att gå på ett underlag som motsvarar en torr gräsplätt. Tunga ridhusunderlag är inte alltid det optimala. Att hästen alltid är lösgjord när vi rider är en annan viktig grundpelare. ”Lösgjordhet” är ett mentalt tillstånd hos hästen, precis lika mycket som det är ett fysiskt! Att hästen slappnar av under ryttaren och godtar dess hjälper, gör sig mjuk och påverkbar, är att vara lösgjord. I den tyska utbildningstrappan som vi ofta anammar i Sverige står lösgjordhet eller losgelassenheit bland de första saker som hästen måste kunna. Anledningen till att jag tar upp det i en artikel som handlar om hältor är att om man misslyckas med att hitta lösgjordheten kommer hästen alltid att spänna emot dina hjälper på ett eller annat sätt. Detta lägger en bra grund för belastningsskador. I min roll som tränare ser jag ofta att det finns brister i utbildningen på denna punkten. Ofta på grund av att ryttaren gör för många, och för stora hjälper, som förvirrar och försvårar för hästen. Jag kommer att ta upp teman som konditionsträning, spänstträning och styrketräning m.m. mer detaljerat i kommande artiklar.

Slutligen

Veterinärens jobb har blivit svårare och det blir allt vanligare med återkommande, diffusa hältor där orsaken är mycket svår att peka på. För många hästägare leder detta till långvariga konvalescenter där man pendlar mellan hopp och förtvivlan. Som jag har skrivit om här ovan finns det mycket man kan göra för att förhindra hältor. Men det finns också fall där hästarna blir halta trots att man gjort allting rätt. I framtiden kommer vi troligtvis att veta mer om vad som egentligen händer med hästen när vi sätter oss på den och hur vi skall förhålla oss till hästen som atlet och riddjur.

Ordlista

• Ginglymus – gångjärnsled
• Flexion - böjning
• Extension - sträckning
• Metacarpale III - skenbenet i fram
• Metatarsale III - skenbenet i bak
• Phalanx proximalis - kotbenet
• Proximalt - närmast bålen (på ben)
• Distalt - längst bort från bålen (på ben)
• Hyalintbrosk - ledbrosk
• Synovia - ledvätska
• M. Interossea - gaffelbandet
• Plantart - bakpå bakbenet(uttrycket syftar till fotsulan)
• Palmart - bakpå frambenet (uttrycket syftar till handflatan)
• Dorsalt - frampå benen (kan även sufta till ryggen - handrygg, fotrygg)
• Unilateralt - på ena sidan
• Bilateralt - på båda sidorna
• Fissur - spricka i skelettet orsakad av trauma
• Artroskopi - titthålsinflammation
• Cortison - antiinflammatorisk ämne
• Hylartil - syntetisk tuppkam
• Fenylbutazon - antiinflammatoriskt preparat
• Metacam - antiinflammatoriskt preparat
• Finadyne - antiinflammatoriskt preparat
• Överflexion - att rida hästen i en överdrivet rund form med nosen i bringan
• Rollkur - se ovan